Att be för sin sjuka moster

https://www.flickr.com/photos/katzarella/8051158264/

Two women by Gisella Klein, CC BY-NC 2.0, Flickr

Att det som sägs låter på olika sätt beroende på vem som säger det är inget konstigt. Så är det. Vi lyssnar inte bara på ett budskap utan vi värderar och tar emot det i ett paket, där förtroendet för avsändaren kanske är den viktigaste komponenten. Litar vi på den som säger det? Har vi respekt för personen? Låter det trovärdigt? Har personen tillräcklig kunskap? Finns det en dold agenda? Vad och vem representerar personen? Och sist men inte minst, talar personen i egen sak?

Och det sistnämnda är en knivig nöt att knäcka. Varför är det så svårt att tala för sin egen sak? Och framför allt, varför är det så svårt att lyssna på och tro på den som talar för sin egen sak? För det handlar både om avsändare och mottagare. Som om egenintresset gör det lätt att avfärda och mindre värt att lyssna på. Någon som ber för sin sjuka moster uppfattas helt enkelt som opassande och gnällig.

Men det handlar också om makt. Den som har makt har också människors öra. Den som är underordnad har svårt att nå ut. På detta finns det otaliga exempel.

Häromdagen cirkulerade nyheten om att den kände skådespelaren Bill Cosby var anklagad för övergrepp och våldtäkter mot ett stort antal yngre kvinnor. Övergreppen hade inte skett nyligen och de drabbade kvinnorna hade inte varit tysta. I alla fall inte alla. Men det hade inte lett till något och media hade inte intresserat sig. Det som gjorde att det blev en nyhet nu var att en amerikansk komiker (man) hade nämnt det i ett av sina framträdanden och vips blev det en stor nyhet med eko över hela världen. Hepp!

Här finns en parallell till frågan om landsbygden. Grovt och förenklat kan man konstatera att så länge landsbygdsfrågorna lyfts och drivs av personer som bor på och representerar landsbygden, så får de inte gehör hos andra än sig själva. Samtidigt är det svårt att uppfattas som tillförlitlig om man inte förstår och bottnar i frågorna på riktigt. Hur kan man vara trovärdig om man inte har egen erfarenhet? Att vara vit och prata om rasifiering funkar inte så bra. Att skämta om homosexuella är heller inte gångbart för en person som är heterosexuell. Och så vidare.

Men ett oväntat språkrör kan väcka intresse hos de som tidigare inte brytt sig. Någon som bryter dikotomin och föreställningen om vem som står på vilken sida. Tänk exempelvis tanken att Dagens Nyheter eller Expressen bestämmer sig för att huvuddelen av deras reportage ska ha ett landsbygdsperspektiv. Eller att Reinfeldt ser som sin nya mission att predika landsbygdens betydelse för Sveriges framtid. Kanske är det först då som landsbygden blir en fråga för alla. Kanske är det vad som behövs för att integrera stad och land i berättelsen om Sverige.