Microphones av Rusty Sheriff CC BY-NC 2,0, Flickr
Den politiska arenan är den sfär som ger oss möjlighet att höja oss över det rent individuella och biologiska, det privata. Där utformas de åtgärder och handlingar som hör det allmänna livet till. Där beslutar vi om hur den offentliga makten ska fördelas och utföras. Det är där vi formulerar våra samhällsvisioner. Men landsbygden får sällan ta plats på den politiska arenan. Den genomsnittlige rikspolitikern brukar istället driva landsbygdsfrågorna när man finner det absolut nödvändigt. Som i valtider. Då är inte sällan landsbygden högaktuell för att sedan falla i (o)anständig glömska till nästa valomgång.
Vi har sedan senaste valomgången befunnit oss i en ovanlig situation, där landsbygden har lyckats få ett fortsatt utrymme i media. Något vi sannolikt kan tillskriva Sverigedemokraternas valframgångar. Men mitt i allt tumultartade efterspel har också en mer långsiktig nyfikenhet trätt fram. En nyfikenhet för landsbygdens frågor som inte riktigt har velat släppa taget. Vad är det egentligen som skaver när det kommer till olika platser, till stad, förort, landsort, bruksort, landsbygd, glesbygd? Håller vårt land verkligen på att gå itu?
När landsbygdsfrågorna är heta som nu, och debatterna faktiskt hålls, är det emellertid sällan de riktigt avgörande frågorna kommer upp på agendan. Istället tvingas vi bevittna rätt meningslösa debatter om frågor som snarare stigmatiserar (som vargen och bensinen) än utvecklar och manar till positiv handlingskraft. Sällan handlar det om skola, entreprenörskap och jobbskapande. Eller om de övergripande strukturerna. Eller om normer… Aldrig de viktiga frågorna som gör att vi kan ta tag i det som händer på allvar, istället lappar vi och lagar. Lindrar istället för att bota. Och när landsbygdsdebatten är avklarad kan man som politiker, journalist, eller policyprofessionell i största allmänhet, känna sig nöjd för ett par månader eller år framöver. Och återgå till att debattera de stora tunga frågorna, där landsbygden sällan släpps in.
Att landsbygden får egentid i TV-rutan, om än under en begränsad tidsperiod, är naturligtvis bra. Frågorna uppmärksammas och diskuteras. Men samtidigt är tacksamheten över att landsbygdsfrågorna över huvudtaget är aktuella så stor att vi tappar perspektiven. Att vi slutar att ställa krav på att diskussionen bör fortgå under årets alla månader. Att vi slutar att ställa krav på att alla politiska frågor måste belysas utifrån ett geografiskt perspektiv.
Att landsbygdsfrågorna under vissa perioder är heta gynnar sällan landsbygden. Om vi bara kunde förstå att landsbygden måste bli en naturlig del av politiken. Och sluta behandlas som särintresse.