Den nya stadsmuren?

”Varför pratar vi bara om andra länders murar, när vi istället borde prata om våra egna?”

 

Brick Wall, av Duncan C, CC BY_NC 2,0 Flickr

Brick Wall, av Duncan C, CC BY_NC 2,0 Flickr

Det var en fråga som en mexikansk kvinna ställde sig i ett av de senaste avsnitten av Korrespondenterna. Det är inte bara Trumps mur mellan USA och Mexiko som oroar. Eller den stängda gränsen mellan Bulgarien och Turkiet. Utan även de murar vi bygger inom våra länder och som påverkar våra dagliga liv. Mellan etniska och religiösa grupper, som i Israel och Palestina. Mellan fattiga och rika, som i Mexico. Eller mellan land och stad, som i Sverige.

Bygger vi idag murar mellan land och stad, istället för tvärtom? Underlättar vi resursflödena eller motverkar vi dem? Och i så fall varför? Frågorna har inga givna eller enkla svar. Vi gör naturligtvis både och. På många platser underlättar vi exempelvis arbetsresor med hjälp av pendeltåg. Men det finns också tendenser till att vi (omedvetet) försvårar samspelet mellan olika platser.

Staden för stadsborna?

Förtätningsdiskussionerna går varma och cykeltrenden breder ut sig. En utveckling som har många fördelar utifrån de miljömässiga utmaningar som städerna står inför, men även det klimat som håller på att förändras och omforma hela vårt samhälle. Diskussionen bygger dock inte sällan på antaganden om att vi i framtiden bör vara oberoende av bil. En tät stadsbild med väl utbyggd kollektivtrafik och cykelinfrastruktur gör det lättare att skapa bilfria städer. Du kan jobba, handla, umgås och hämta barn utan bil. Men för de som inte bor i den välsignade sfären, men ändå är beroende av det som staden kan erbjuda, är vardagslivet inte lika tydligt gestaltat i debatten.

Bor du fem mil utanför citykärnan, på en plats utan väl utbyggd kollektivtrafik, är du i större utsträckning beroende av bil för att jobba, handla, umgås och hämta barn. Något du tidigare kanske delvis gjort inne i city. Men tillträdet till staden begränsas. Du kanske hänvisas till innerstadsparkeringar med höga timtaxor. Eller till pendelparkeringar i stadens ytterområden för att sedan ta dig vidare med cykel eller buss in till city. Vintertid kanske du dessutom hänvisas till de gator som tillåter fordon med dubbdäck. Något som kan bli ganska krångligt och i vissa fall också dyrt. Istället kanske du väljer bort city till förmån för andra handels- och upplevelsecentra, arbetsplatser och skolor. Det skapas osynliga barriärer som förändrar rörelsemönstret. Som stänger både inne och ute. Och som sannolikt inte är långsiktigt hållbart för någon av platserna eller för landet som helhet.

Exklusiv demokrati

I pågående debatt om städernas framtid diskuteras även frågor som ”rätten till staden” utifrån att kapitalet idag anses ha en större påverkan på hur staden utformas än vad det allmänna, eller medborgarna, har. Något som utgör ett hot mot den lokala demokratin. Man försöker därför hitta nya vägar för att demokratisera de beslut som formar våra städer. Diskussionen tenderar emellertid att fokusera på hur stadens medborgare ska bli delaktiga i de lokala besluten. Men staden, som mötes- och handelsplats, ägs inte bara av dess invånare utan av alla dem som använder den och är beroende av den. Fokus på den lokala nivån riskerar därmed att utesluta dess betydelse för den regionala nivån och också kanske den nationella (något som beskrivs ibland annat Urban democracy and the local trap). Att fokusera på lokal demokrati kan leda till att vi favoriserar de lokala invånarna framför de regionala. Att vi favorisera stadsbor framför landsbygdsbor. Och återigen stänger ute.

Känsla av tillhörighet

Murar behöver inte bara vara fysiska begränsningar utan även mentala sådana. Att vi lever i en tid då städerna blir ensamma ledstjärnor för utveckling och modernitet riskerar att leda till just sådana mentala murar. I form av utanförskap. Detta utanförskap består av många olika komponenter. Det handlar om att befinna sig i media- och bredbandskugga. Det handlar om att bli bortprioriterad vid infrastruktursatsningar. Det handlar om att bo på en plats som inte betraktas som framtid. Det handlar om att exkluderas från det gemensamma Vi:et. Det handlar om att representera DET ANDRA. Det handlar om urban norm.

Till sist

Tillbaka till Korrespondenterna och murarna. Här var bilden som visades tydlig. Murar skapar misstro och avstånd mellan människor. Eller var det tvärtom?