Det moderna och samtida är alltid det urbana

The mirror, av Redauser, CC By-NC 2,0, Flickr

The mirror, av Redauser, CC By-NC 2,0, Flickr

Modern = nymodig, på modet, nutida, nu

Det urbana är just nu en glödhet trend. Att det ”urbana” egentligen syftar till täthet och en plats där det finns mycket människor, verkar sedan länge vara glömt. Nu får det urbana representera det mesta som är bra. Det får liksom staden symbolisera framgång, utveckling och möjligheter. Men exakt vad ordet betyder är dock väldigt oklart och varierar ofta beroende på vem du talar med – det varierar med de individuella föreställningarna om vad ett (gott) liv i stan är. Enligt Svenska akademins ordlista är dock en urban människa både belevad och världsvan. På riktigt!?

 

Det ord som urban har kommit att associeras starkast med är ”modern”. Ett ord som inte används lika flitigt idag, men som under efterkrigstiden var ett ord som fick styra hela samhällsutvecklingen. Po Tidholm har beskrivit detta väldigt slagkraftigt i sin bok Norrland:

Människor knyter sin identitet och lojalitet till en plats, säger Anders, och i Sverige förlorade många sin lokalförankring under sextio- och sjuttiotalet.

Naturen blev något mycket abstrakt.

Storskaligheten var en dygd. Man rev de gamla trähusen och byggde nya stora hus i betong. Man avverkade stora ytor på en och samma gång. Man lämnade inte en pinne kvar. Rent och snyggt. Och det låter kanske verklighetsfrämmande nu, men sådan var tidens melodi. Det fanns folk som tyckte att kalhyggen var vackra.

Många trodde att man nu kunde bruka skogen på samma sätt som en åker. Man tog centrala beslut i alla frågor. Skogen skulle slutavverkas vid samma ålder var den än stod i landet. Marken skulle återplanteras med tall eller gran, vilken jordmån det än var. Samma metoder skulle användas överallt. De skogsägare som mot förmodan tänkte använda egna metoder bötfälldes. Skogspolitikens syfte var att förse industrin med virke. Sveriges största kalyta, i Lappland, skapades på sextiotalet. De plantor som sattes har dött. Det är en öken och vissa förutspådde ett dåligt resultat redan då. Man lät sig övertalas med ordet modernt.

De som var emot storskalighet var emot det moderna.

Strävan efter det moderna blev under efterkrigstiden och under folkhemsbygget något av ett fullskaleexperiment. Man genomförde en medveten samhällsförändring som påverkade allt och alla utan att det fanns någon kontrollgrupp. Man kunde aldrig se om andra alternativ skulle ge andra effekter. Nu må det vara så att det är få som ångrar Sveriges omvandling från ett fattigt jordbrukarsamhälle till ett av världens rikaste länder. Men tanken är ändå svindlande. För trots allt bra som moderniteten har gett oss, finns det kanske saker som vi har fått ge upp på vägen? Saker vi har gett avkall på. Saker vi offrat. Som älvarna. Och urskogarna. Och den lokala identiteten.

Efter att ha uppnått allt det vi en gång strävade efter borde jakten på det moderna ha upphört och dött ut. Det borde ha ersatts av något annat. Vi har ju lämnat dåtidens armod bakom oss och svält och hungersnöd kan vi inte längre stava till. Trots detta pulserar ordet modern fortfarande tyst men taktfast i våra ådror. Som en trolldom vi aldrig bir kvitt. Men skillnaden mellan då och nu är att det nu inte längre finns någon motsvarande vision för vilken samhällsomvandling vi är ute efter. Det moderna är inte längre del i ett större samhällsbygge. Aningslöst styr vi mot något vi inte har en aning om. Vad betyder ”modernt” när vi alla redan är moderniserade? Hur sållar vi det nya bra från det nya dåliga? Men det moderna är per definition alltid bättre. Alltid eftersträvansvärt. Och det föder en ängslighet. Vi vet att det är bra att vara modern, men vi vet inte varför.

Bakom beteckningen det ”moderna” ligger (förutom kapitalismen och marknadsekonomin) framstegstanken från upplysningstankarna, att allt blir bättre med tiden. Ju modernare desto bättre… Men att säga att något är modernt, säger alltså i princip ingenting om hur det är eller vilka egenskaper det har. Begreppet är i den bemärkelsen tomt på innehåll. Ordet ”modernt” har blivit lite som begreppet ”naturligt”. Det vill säga ett ord utan substans, men som ändå är styrande. Ett ord man tar till när alla alla andra argument tryter.

Ett ord som varken accepterar eller kräver motargument.

Men tillbaka till ordet urban, som på många sätt har kommit att bli en synonym till ordet modern och som används på likartat sätt. En utveckling man kan fundera över, eftersom vi kanske aldrig har levt så lika liv i stan och på landet som nu. Vi läser samma tidningar, ser på samma TV-program, är uppkopplade mot samma servrar och bär kläder från samma multinationella kedjor. Skillnaden mellan stad och land har under det senaste halvseklet på många sätt minskat. Vad är det egentligen som är så modernt med städer och varför är vi idag så ivriga att göra skillnad mellan olika platser? Forskare Peter Möller skriver:

Cities have long been regarded as more modern than rural areas, which are often seen as conservative and traditional. Several studies have used the urban norm concept to describe the urban as the dominant social modernistic project and the rural as divergent.

På samma sätt som strävan efter det moderna har varit och är ett självändamål blir strävan efter det urbana det samma. Ett självändamål. Vad det ”urbana” än är. Och den som är emot det urbana är emot det moderna. Peter visar i sin forskning att betydelsen av begreppet urban till den grad har blivit synonymt med modernitet att ungdomar inte längre har ord för att beskriva en plats utanför städerna som de upplever som modern:

Some respondents find the opportunities – the supply of entertainment and services, and occasions to meet new people – so good that they define Sälen as a city. This might be an effect of the implicit association of rural with traditional. The inhabitants’ descriptions of their lives in Sälen are well aligned with the positively charged life-script presented in Chapter 2, except for the geographical dimension. This view of Sälen as a city instead of a small town or rural area is also aligned with the positively charged life-script. Sälen is modern in the sense that it holds an openness to change, and some people find it difficult to associate this with a rural area; their solution is to redefine Sälen as a city.

Ovanstående visar hur absurd situationen är. Ungdomarna i studien har alltså inte (egna) ord för att beskriva sin plats, för landsbygden kan per definition inte vara modern. Avsaknaden av icke-urbana speglar för dagens ungdomar att reflektera sina egna liv emot blir smärtsamt påtaglig. Och begreppet modern har kidnappats av staden.

Det finns således platsrelaterade problem kopplade till både användningen av ”modern” och ”urban”. Det är därför dags att göra upp med båda dessa begrepp. Vilka ord leder oss in på en hållbar samhällsutveckling?

 

——————–

 

Nedan hittar ni ett kort referat från Structure and dynamics of core/periphery networks, av Ling-Yun Wu, mfl. Med anledning av modernitet och förändringar.

The network periphery has higher variability, dynamics och evolvability, has fewer constraints, and is more plastic than the core. The development of network core increases network robustness and stability in large variety of real-world networks. This is mainly due to the rich connection structure of the core allowing a high number of degenerate processes, ensuring cooperation and prociding multiple options of network flow re-channeling when it is needed. The core has much less fluctuations than the periphery and has much more constraints, therefore changes evolves slowly.