En aning om rörelse

Water striders av j_arlecchino, CC BY-NC 2,0, Flickr

Water striders av j_arlecchino, CC BY-NC 2,0, Flickr

 

Något som rör sig i periferin av vårt medvetande.

Som en nästan ohörbar viskning någonstans ifrån. Härifrån?

En föraning om att något är på gång.

 

Samhällen förändras över tid och värderingar och föreställningar omformuleras. Begrepp försvinner och nya dyker upp. Begrepp som har kommit att prägla mycket av det nutida samtalet är normer och makt. Frågor om rättvisa har också fått en renässans. Detta har skapat helt nya möjligheter för frågor om PLATS att ta rum i de mest oanade fora.

 

 

Nya begrepp river murar

Platser utanför städerna diskuteras gärna utifrån de platsspecifika förutsättningar som råder med avseende på exempelvis infrastruktur, service, gleshet, åldersstruktur, utbildning, och så vidare. Ett angreppssätt som förutsätter relativt stora förkunskaper och som av någon outgrundlig anledning sällan dockar i den nationella diskussionen om tillväxt, innovationer och jobbskapande.

Men med begrepp som normer, makt och rättvisa kan nu platser också diskuteras på en strukturell nivå. Det har öppnat ett fönster på glänt genom vilket landsbygdens frågor vädras och diskuteras av helt andra personer än de traditionella företrädarna. Och detta är oerhört viktigt. Ett oväntat språkrör kan väcka intresse hos de som tidigare inte brytt sig. Någon som bryter dikotomin och föreställningen om vem som står på vilken sida. För det handlar om makt. Den som har makt har också människors öra. Och möjlighet att ge frågan acceptans och status. Det är numera rumsrent att som kulturellt inflytelserik person diskutera platser utan att riskera sin sociala ställning.

Det nya samtalet har också satt ord på mycket av det som människor på olika platser har upplevt och känner igen, men inte själva kunnat uttrycka. Istället för att tystas av prat om en självpåtagen offerkofta har människor nu fått kraft att själva göra sin röst hörd och att utmana det urbana tolkningsföreträdet.

Allt närmare sanningen

Att använda nya begrepp gör att vi också kan närma oss de utmaningar som olika platser brottas med på nya sätt. För vad är landsbygdernas problem, egentligen? Är det verkligen att det är glest med människor? Eller att det är långa avstånd mellan olika inrättningar, bebyggelser och aktiviteter? Är inte det samtidigt en fördel? Andra platser har det omvända förhållandet, med mycket människor och korta avstånd. Är det egentligen ett mindre problem? Alla platser har olika karaktäristika, med sina fördelar och nackdelar. Vad är det som säger att glesa strukturer utgör ett större problem än täta strukturer? Kan det vara så att det är vi som gör vissa platser till problem?

De strukturer vi bygger upp i ett samhälle påverkar hur lätt det är att röra sig i och ta del av samhället. Bygger vi ett samhälle för män blir det svårare för kvinnor. Bygger vi ett samhälle för de unga blir det svårare för de gamla. Bygger vi ett samhälle för staden blir det svårare för landsbygden. Är det kanske så att det finns strukturer i samhället som gör att landsbygdernas förutsättningar blir till en nackdel, ett hinder för utveckling? Och är det i så fall inte just de strukturerna vi i första hand bör försöka ändra istället för att försöka förändra landsbygderna och de som bor där? Hur påverkas olika platser av den urbana normen, av den ekonomiska (tillväxt)rationaliteten, individualiseringen, de korta tidsperspektiven och den höga komplexiteten?

Något håller på att hända i landsbygdsdebatten. Som kan leda till större medvetenhet, dialog och förhoppningsvis en större territoriell sammanhållning.