I Po Tidholms nya bok Läget i landet, ger författaren oss en berättelse om Sverige idag. En berättelse i form av 89 tankar. En berättelse om ett land som faller isär, inte bara i två bitar utan i många. En berättelse om ett land som inte verkar tro på geografisk jämlikhet.
Den regionala obalansens blinda fläck Jodå, Sverige fungerar bra på många sätt. Det fungerar till och med utmärkt, bara inte överallt, som Tidholm uttrycker det. Och det är ett av de stora problemen, att de som bor där det inte fungerar är de som hörs minst. Vilket innebär att den utveckling vi ser, där stora delar av landet systematiskt lämnas utanför, tillåts pågå mer eller mindre i tysthet. De som inte känner av utvecklingen ser den inte. Och förstår inte heller att det som händer påverkar alla, vilket vi med tiden kommer att märka på olika sätt.
Han kallar det ett paradigmskifte som inte går att spåra i parlamentariska beslut. Det handlar snarare om en glidning.
”Det som var självklart då är inte självklart nu, och någonting har hänt längs vägen. En övertygelse har ersatt en annan utan debatt, utan bråk, utan att vi egentligen märkte det.”
Boken bjuder på en berättelse om ett marknadiserat land där vi har gått från att vara medborgare till att bli konsumenter. Där såväl den privata som den offentliga verksamheten bedrivs enligt en marknadslogik som har blivit en ideologi, så självklar att den inte ifrågasätts av någon. Oavsett politisk färg. Det är bara det att den inte fungerar särskilt bra i glesa områden.
En urholkad enhetsstat Staten har i många stycken retirerat och lämnat walk over till marknaden. Och samtidigt delegerat regionalpolitiken till regionerna. Där den tidigare (statliga) regionalpolitiken syftade till att utjämna mellan regionerna, bland annat med hjälp av den offentliga sektorn, är den numera regionaliserad vilket gör att regionerna konkurrerar med varandra. Regionalpolitiken har blivit en regional tillväxtpolitik.
Detta nollsummespel pågår även när det gäller kommunerna, som kannibaliserar på varandra. Med ungefär samma typ av platsmarknadsföring försöker varje kommun locka potentiella invånare att välja just deras kommun. Nära till naturen, blomstrande näringsliv, bra skolor och ett rikt friluftsliv.
”Kommunen befinner sig inte bara på den här fiktiva attraktivitetsmarknaden där den ska konkurrera med andra kommuner, den befinner sig de facto också på en global marknad där den ska vara konkurrenskraftig när det kommer till arbetsmarknad, infrastruktur, lönenivåer, vård, skola och omsorg.”
Och det paradoxala är att samtidigt som enhetsstaten urholkas betraktas förslag om en särskild landsbygdspolitik som ogörliga. Så som differentierade skatter, lokal beskattning av egendom och andra skillnader i regelverk som tar hänsyn till avstånd och befolkningstäthet.
Staten och kapitalet ”För både socialister och liberaler stod det tidigt klart att det kapitalistiska systemet skulle leda till specialisering, mekanisering och centralisering. Kapitalet tenderar att samlas där avkastningen är som störst, och avkastningen har visat sig bli som störst där det samlats som mest kapital.” Med öppna ögon har regeringar, av olika färg, valt att följa denna väl upptrampade väg. Trots medvetenheten om dess konsekvenser för glesa områden.
Ett förändrat medielandskap En viktig del av den samhällsomvandling som pågår är det förändrade medielandskapet och den nedmontering av lokalmedia som vi ser. En allt större del av landet saknar numera journalistisk bevakning (”samtidigt som kommuner och regioner anställer fler och fler kommunikatörer som kan jobba med platsmarknadsföring”).
Det finns en stark koppling mellan lokala medier och identitet. Den lokala tidningen bidrar till gemensamma referensramar som är viktiga för att hålla ihop ett samhälle. Med en utveckling där allt fler platser och områden mer eller mindre saknar rapportering finns det risk för en större uppdelning av landet. Där landsbygden hamnar i såväl en politisk som en demokratisk skugga, vilket riskerar en form av utanförskap. De som bor där får inte synas. De får heller inte möjligheten att känna igen sig i det som skrivs och rapporteras. Och de som inte bor där får aldrig höra talas om dessa platser. Alla blir därmed fattigare.
Synen på landsbygden och den urbana blicken Den urbana människan behöver inte bara en landsbygd att vila upp sig i, den behöver en landsbygd som en motsats till sitt eget moderna och upplysta liv. Synen på landsbygden som något som (enbart) är till för den urbana befolkningen blir allt tydligare. De landsbygder som i vissa avseenden fungerar bäst är de som lever upp till den urbana befolkningens förväntningar och behov, vilket ibland innebär en utveckling som går ”bakåt” för att kunna leverera de miljöer som förväntas av den. Om den urbana (moderna) människan söker autenticitet så gäller det att leverera just det.
”Vill de ha surdegsbröd så är det bara att baka. Och vill de åka hundspann genom urskog så är det bara att spänna för ett gäng huskies.”
”Landsbygden har blivit den expansiva urbanitetens spegel; en tillflyktsort där tillgången till tystnad, kyla, snö, autentiska miljöer och avstånd kommer att vara det som lockar.”
Även synen på värdeskapande reflekterar vilket värde vi tillmäter olika platser och vems perspektiv som avgör. Det är i staden som vi idag anser att värdet blir till och det är konsumenten som är huvudaktören. Producenten blir osynlig, liksom dess plats.
”Skogen blir värdefull på SCA:s huvudkontor och inte där den stod, och gulbe¬tan blir delikat först i Mathias Dahlgrens vegetariska restaurang Rutabaga, inte i jorden där den växte.”
Det finns många saker vi inte kan påverka, och vi har avhänt oss många verktyg för att förändra. Men det är fortfarande mycket vi faktiskt kan göra. Det finns politiska beslut att fatta som har betydelse för utvecklingen. Och Tidholm menar att det behövs en politisk samling som vågar göra politik av stad och land-frågan. Som på allvar bestämmer sig för vad man vill och vad det får kosta. Sverige är ett land med många olika typer av platser med olika förutsättningar. Det är kust och inland, skogsbygder och skärgårdar, fjäll och jordbrukslandskap. Densiteten skiljer och avstånden varierar. Det finns helt enkelt väldigt olika förutsättningar vilket gör det omöjligt med samma politik överallt. Det måste helt enkelt kunna se olika ut.
Det handlar om rättvisa och jämlikhet. Bokens åttionionde och sista tanke gäller rättvisa. För till syvende och sist är det rättvisa och jämlikhet det handlar om. Vi är medborgare i samma land och borde då ha tillgång till likvärdig välfärd. Samhällskontraktet kan inte bara omfatta vissa. Det är ovärdigt och det är farligt.
Ett land som lämnar vissa grupper utanför blir ett land utan sammanhållning. Ett land där människor har helt olika tillgång till trygghet, vård och utbildning, riskerar bli ett land där många känner bristande tillit till samhälle och stat. Och människor som känner sig övergivna av staten är också de som är mest sårbara för populister.
Boken är därför också en uppmaning. Framför allt till politiker och journalister. Men också till var och en av oss i våra olika roller som medborgare, föräldrar, stadsbor och landsbygdsbor.
För kanske är det nu det gäller? Innan populisterna på allvar förstår den jordmån som finns att exploatera. Så ta fram landsbygdskommitténs betänkande och genomför samtliga åtgärder. Se över skatteutjämningssystemet och låt det omfatta mer än bara vård, skola och omsorg. Vidga den lokala skattebasen så att den omfattar resurser, egendom och produktion. Ge de statliga bolagen ett tydligare samhällsuppdrag som omfattar plats. Säkerställ att medierna finns i hela landet, hela tiden. Och se till att landsbygden blir en del av det nya nationella narrativet.