På tal om offentliga lögner, Hakelius

Vi har idag tagit oss friheten att låna stora delar av Hakelius inlägg i aftonbladet från den 9 maj. Stora delar av texten nedan är därför inte vår.

Mycket nöje!

 

Hela Sverige kan leva

Demokratin bygger på ett antal principer. Människors lika värde, till exempel. Jämlikhet vad gäller rättigheter och skyldigheter. Att ibland sätta allmän­intresset före egenintresset. Att respektera minoriteter.

Demokratin bygger också på ett antal lögner. Sådant som alla håller med om offentligt, men som är fullständigt orimligt.

Ta slagordet ”Den hållbara staden”. Det är klart att det är en omöjlighet. Städers ekologiska fotavtryck är stora. En yta, som är cirka 200 gånger större än stadens yta, behövs exempelvis för försörjning av timmer och livsmedel, och cirka 1 000 gånger stadens yta behövs för upptag av koldioxid, kväve och fosfor. Koncentrerade vi oss i städerna skulle vartenda hörn av Sverige förtvina och dö. Att vi alls får någon fart på något, beror på att vi människor finns i hela landet.

Många städer i Sverige har goda förutsättningar att bryta ny mark inom hållbarhetsområdet. Förtätning, miljövänliga transporter, resurseffektivitet, cirkulär ekonomi, avfallshantering, urbana ekosystemtjänster, och så vidare. Men ska vi försöka efterlikna något mer framtidsorienterat, krävs att vi fyller hela landet med folk och inte bara samlas i tätbebyggda områden. Det är så nära en självklarhet som det går att komma.

Det lögnaktiga med ”Den hållbara staden” är att det är en idé som ger sken av att det går att skapa en hållbar stad utan en hållbar landsbygd. Att sätta ”hållbar” framför ”stad” är enbart ett sätt att legitimera den nutida trenden att prioritera vissa (täta) miljöer framför andra (glesa). Och genom att låta staden bli motor för den gröna omställningen cementerar vi den skeva maktordning som råder mellan olika platser. En maktordning som på lång sikt faktiskt kan undergräva vår strävan mot ett hållbart samhälle (eftersom det lätt urholkar platser som faller utanför normen). Tvärtemot våra intentioner. Så ska vi prata hållbarhet, så låt oss göra det på riktigt!

För att staden ska bli hållbar måste staden också ta ansvar för de fotavtryck som hamnar bortom stadsgränsen. Saker som då handlar om hur och vad vi konsumerar, vad vi äter och vilken typ av energi vi förbrukar. Hur ser vi till att det är hållbart? Och hur ser vi till att flödena mellan olika platser är hållbara? Att prata om stadens hållbarhet faller helt enkelt på sin egen orimlighet. Staden kan aldrig bli hållbar.

Just den här lögnen tycker jag att det är dags att vi gör upp med. Inte för att det gör så mycket att några skattemiljarder plöjs ner i städerna, för att uppnå något ouppnåeligt. Men det är tråkigt när politiker förfördelar vissa grupper av människor och undergräver möjligheterna till en hållbar utveckling och därmed kommande generationers behov. Och lögnen om den hållbara staden leder till missnöje, besvikelse och en känsla av orättvisa, när den visar sig inte vara sann.

Vore det inte bättre om vi kunde formulera ett stolt och riktigt hållbart alternativ i stället? En identitet för hela Sverige som byggde just på att vara ett modernt sammanhållet grönt Sverige, snarare än ett land fullt av städer med skrytfjädrar? Att värdigt stå med ena foten i myllan och andra i digitaliseringens tidsålder. Att vara sin egen.

Det finns en massa andra offentliga lögner vi kan vårda i stället.

 

Var det här en av de lögnerna du ville vårda, Hakelius?

1 kommentar

  1. Du vet inte vad du talar om. Ditt resonemang är fel. Vi som lever motsatsen vet det. Du är tyvärr fel ute. Stackars dej… så synd att du missar allt det härliga med att leva på landet.