det
Alarm Clock Redux, av Stuart B, CC BY-NC 2,0 Flickr
I dramaserierna på TV ser man framgångsrika människor leva framgångsrika liv i storstädernas vimmel medan kriminalserierna, som utspelar sig på landet, befolkas med suspekta karaktärer.
I filmer porträtteras ”the good guy” som en enkel, oförställd och traditionell man från landet.
När naturens krafter ställer till det är det städernas utsatthet som diskuteras medan landsbygdsbefolkningens umbäranden bärs i tysthet.
Stadens beroende av sin omgivning för tillförsel av mat och andra råvaror tas för given och diskuteras inte.
Det skämtas inte längre lika ofta om kvinnor och invandrare. Men på landsortsbefolkningens bekostnad är det fritt fram att göra sig lustig.
Detta är en bild av det samtida USA. Ett USA som i onsdags vaknade upp med ett helt nytt politiskt läge. Där många har lagt sin röst på en man som säger sig vilja utmana etablissemanget. Men ovanstående är också en bild av det samtida Sverige.
Nu finns det många olikheter mellan våra länder vilket vi ska komma ihåg. Men det finns också likheter. Som att den territoriella maktordningen är i obalans, till städernas och stadsbornas fördel. Denna obalans har kanske funnits under lång tid men i en tid med lokal och regional småskalighet fanns saker och ting fysiskt nära. I denna centraliseringens och globaliseringens tidsålder har det hamnat längre bort, någon annanstans. I alla fall om du bor i den så kallade ”periferin”. Och med större avstånd till makten och med en medieskugga som breder ut sig frodas misstro.
Det håller på att ske en förskjutning i samhället idag. Där den starkaste skiljelinjen snart inte går mellan rika och fattiga, högutbildade och lågutbildade, utan mellan var vi befinner oss rent geografiskt? Forskare har sett denna utveckling både i det nu aktuella presidentvalet och i riksdagsvalet 2014. Trots att livet på landet och livet i stan till stora delar ser likartat ut finns det något avgörande som skiljer de åt. En upplevelse av att inte finnas med i det nationella narrativet? Att inte räknas. Att inte inkluderas i det enkla ordet Vi.
Och det är här vi måste börja vara vaksamma. Det finns många skäl till att vi måste se till hela Sverige när vi utformar politiken. Det går att argumentera utifrån ekonomiska, sociala och miljömässiga skäl som vi inte tänker gå in på här (och som vi inte heller ska behöva gå in på). Men det starkaste argumentet är rättvisa och jämlikhet. För de som tidigare inte har sett det som ett argument för att satsa på hela Sverige så bör valet i USA vara en väckarklocka. Att inte alla känner sig delaktiga och sedda är en stor riskfaktor som i förlängningen riskerar att undergräva själva grundfundamentet för vårt samhälle.
I våra förorter har vi under flera år sett bilar som brinner och räddningspersonal som attackeras. På landsbygden ser vi röster höjas för folkomröstning om självständighet, krav på mer rättvis beskattning och facebookgrupper som föds ur ett identitetsvakuum. Motståndshandlingar som förhoppningsvis inte kommer att eskalera till en destruktiv kraft, som tvivelaktiga medborgargarden och oseriös journalistik. Men det kräver att vi ser till hela Sverige. Och vi måste på allvar börja fundera över styrmedel som ”bäst för flest”. Vad det signalerar och vad det får för konsekvenser.
”Det som inte är bra för alla kommer i slutändan inte vara bra för någon.”
Hans Abrahamsson, freds- och konfliktforskare