Urban paranoia

Urban generation ship by Eli Brody CC BY-NC 2.0

Urban generation ship by Eli Brody CC BY-NC 2.0

 Att det finns en konflikt mellan land och stad är ofrånkomligt, helt naturligt och kanske till och med önskvärt. Det kan fungera som bränsle och källa till en dialog om gemensamma värden. För någonstans strävar vi (förhoppningsvis) efter att bli överens om hur vi använder och fördelar våra resurser.

 Men det finns en del av konflikten som inte skulle behöva finnas. Som är kontraproduktiv. Som handlar om att det är det ena som gäller och inte det andra. Där uteslutande beskrivningar av det ena även berättar något om det andra. Där det enas egenskaper lyfts fram samtidigt som motsvarande egenskaper utesluts för det andra. Där södermalmsbon ställs mot norrlänningen och nollåttan mot lantisen.

På senaste tiden har vi kunnat läsa flera inlägg och artiklar av personer som verkar känna sig manade att försvara alternativt lyfta stadens fana, högt upp i luften. Som om det finns någon eller något som hotar stadens position. När det i själva verket är precis tvärtom.

För aldrig har det väl varit fler som på olika sätt fokuserar på staden. Som beskriver staden, inte bara som den ständiga tillväxtmotorn utan som platsen för lösningarna på framtidens utmaningar. Som platsen som har allt det som människor längtar och strävar efter. Vurmen för staden är så stark att den tenderar att få religiösa övertoner. Per Schlingmann och Kjell A. Nordström har i sin Urban Express gått bananas på att lyfta fram staden som en självklar vinnare, både gentemot nationen och i tävling mot andra städer i världen. De ser överhuvudtaget inga andra scenarier och de uppvisar närmast ett svärmeri för drömmen om megastaden och vad den står för i makt och härlighet.

Man kan ha olika teorier om vad som ligger bakom denna ensidiga vurm. Vad det är som motiverar så många att lägga så mycket tid och kraft åt att i olika sammanhang och på olika sätt ägna sig åt att beskriva samhällets utveckling utifrån en syn som bygger på att det är i städerna som utveckling sker. Jag tror inte att det beror på illvillighet. Jag tror snarare att det handlar om att många är så förblindade av de blinkande lamporna, de pulserande gatorna och de nya maktcentra att de faktiskt inte ser något annat. De är helt enkelt höga på drömmen om staden. Och frågor om vilka konsekvenser en sådan utveckling har för områden utanför staden, finns över huvudtaget inte med på tankekartan.

En annan teori, om än långsökt, är att det bygger på en rädsla. En rädsla att förlora fortsatta satsningar. Att en viss grupp (relativt stor) anser sig ha byggt upp något som de tycker är det självklart rätta och de vill inte riskera uteblivna satsningar. De vill helt enkelt inte dela med sig till någon eller något de ändå inte tror har någon framtid. Varför gödsla (pengar) över det som ändå inte kan växa?

Kanske handlar det också om social positionering, att markera sin tillhörighet. Det enda logiska sättet att se på framtiden är att se på staden som tillväxtmotor och en därtill hörande urbanisering. Att ifrågasätta urbaniseringen och städernas utveckling är att ifrågasätta utveckling. Det är att vara naiv, gnällig och motsträvig. Eller helt enkelt att vara dum i huvudet.

Det är naturligtvis inte fel att satsa på att utveckla våra städer och att bygga miljöer för människor som bor och vistas där. Det är en självklarhet. Men det är när den urbana diskussionen gör anspråk på vad som även ska gälla för områden utanför staden som det inte blir lika självklart längre. I stället för att prata om urbanitet utifrån någon form av objektivitet laddas ordet med en rad positiva värdeord som ställs i kontrast till landsbygden. Den urbana utopin bygger på en underordnad landsbygd vars syfte och existensberättigande handlar om att vara en fond mot vilken storstadsmänniskan kan spegla sitt moderna och medvetna liv.

Det är då vi förlorar möjligheterna till en gemensam syn på hur vårt samhälle hänger ihop och hur vårt land ser ut. Vad olika delar av landet bidrar med. På vår lokala och regionala rikedom och vilka möjligheter det finns att välja olika sätt att leva sina liv. Och som bygger på en grundsyn att oavsett var vi bor så har vi rätt att leva likvärdiga liv. Det är något av det som är unikt med vårt land.