Vad händer med resten av Sverige?

vadskavihalandsbygdentillnyI veckan sändes första avsnittet av Po Tidholms TV-serie, Resten av Sverige. En serie i tre delar med ambitionen att utforska framtiden för landet utanför storstäderna. En berättelse om ett land som sakta faller isär.

Genom samtal med människor med olika bakgrund och perspektiv berättar han om det som så ofta är outtalat, men inte desto mindre kännbart för de som bor i ”resten av landet”. Den tysta men omfattande avvecklingen av delar av Sverige och vad den gör med människor på dessa platser. Att titta på Resten av Sverige borde vara obligatoriskt. Inte minst för våra rikspolitiker som på allvar behöver förstå vilka konsekvenser nuvarande utveckling får. Och det är ingen gullig historia. Men det är något som vi behöver tugga i oss. För att vakna upp och inse vad som håller på att hända.

Malin Rönnblom, genusvetare och forskare vid Umeå universitet, menar att politikerna har klivit åt sidan och därmed finns det heller ingen som är ansvarig. Det finns ingen som har beslutat om landsbygdens avveckling. Det bara händer. I det där tysta bor också en överenskommelse om att det är det urbana livet som gäller och att landsbygden är ett passerat stadium i människans evolution. Att det är den logiska utvecklingen i ett rationellt välfärdssamhälle. Ett samhälle som präglas av storskalighet och centralisering (vilket aldrig kan vara lösningen för samhällen som präglas av gleshet). Och som Malin Rönnblom säger, det finns ingen illvilja. Ingen politiker vill försämra för någon. Men på grund av marknadslogiken har vi avhänt oss redskapen för politisk förändring. Dessvärre glömde vi tänka hela vägen och på vilka konsekvenser det får. För enligt marknadslogikens krafter så måste vissa delar av Sverige slås ut.

Successivt närmar vi oss en punkt där det på vissa platser blir allt svårare eller kanske till och med omöjligt att leva. Där avstånden till exempelvis vården är så långa att det innebär risk för liv och hälsa. Där servicen är obefintlig, liksom tillgången till utbildning. Och där det tar två timmar för nioåringen att åka fram och tillbaka till skolan. Detta trots att invånarna betalar samma skatt som alla andra. Så vad händer med de som ändå stannar? Och vilka är det som stannar? Mikael Niemi (Populärmusik från Vittula) beskriver det som en motståndshandling att bo kvar. Att trotsa det kollektiva manus som säger att det är fel att stanna och att vägen mot storstan är det enda rätta. Är det så att man måste vara av ett visst virke för att bo på landsbygden? För de som väljer att bo kvar måste tydligen vara beredda att driva såväl skolan, macken, äldreboendet och matbutiken.

Den här serien vänder sig i första hand till människor som är i och en del av den urbana normen. Som inte har smakat på konsekvenserna av den utveckling som pågår. För de som är drabbade av normen eller på annat sätt engagerat sig i frågan, är det inget nytt. Och kanske blir en och annan besviken på grund av bristen på lösningar. På avsaknaden av nya grepp. På den mörka, möjligen onyanserade, bilden av en hopplös framtid. För Tidholm har inga ambitioner att servera några lösningar. Han har heller ingen ambition att måla upp en positiv bild, även om det naturligtvis finns gott om positiva exempel. Det överlåter han till andra. Och det är klart att han har en agenda. Men målet skiljer sig inte från de som väljer en annan ingång. Även Tidholm vill se en förändring och en utveckling åt ett annat håll än det han målar upp. Och i frågorna finns lösningarna och i problemen bor möjligheterna. Men där får andra ta vid.

Visst finns det risker med den dystopiska bilden. Det finns risker även med den positiva. Men båda behövs. Vi måste se och upptäcka strukturerna för att kunna göra något åt dem, men vi får för guds skull inte förlora framtidshoppet. Så vi ser fram emot kommande avsnitt och hoppas att många tar sig tiden att titta. Och förhoppningsvis kommer en och annan att vakna. Det sämsta som kan hända är att det bara är vi som redan är starkt engagerade som tittar. Och att vi fastnar i stridigheter om vilken väg som egentligen är den bästa, trots att vi vill samma sak.

4 Kommentarer

  1. Hurra vilken bra analys! Absolut ett deppigt program men det hanns med flera perspketiv och flera bra kommentarer från forskare. Det är viktigt att alla i Sverige är medvetna om vad som händer! Så därför kan programmet inte bara tala till oss insatta.

  2. Hej!
    Jag håller med dej att vi behöver spegla olika sidor och olika lägen som kommuner, byar och familjer befinner sig i.
    En viktig aspekt är att lyfta fram skillnaden mellan landsbygd och glesbygd. Jag som är född i Lycksele bodde många år i Vallentuna, en utpräglad jordbruks- och landsbygdskommun på bra pendlingsavstånd till Sergels Torg. Men med många utmaningar när det gäller byaskolor t ex. Inte som Latikberg men ändå. Vid ett möte i Brottby säger en av deltagarna att om
    Brottby legat i England upp till 10
    mil utanför London skulle det ha stått en Jaguar framför varje gård!
    Landsbygd nära större städer är något annat än utpräglad glesbygd!

  3. Läs gärna boken NORRLANDS FUTURUM som diskuterar ”Norrlandsfrågan” ur ett feministiskt perspektiv.

    ”Att se ”Norrlandsfrågan” ur ett feministiskt perspektiv är helt enkelt genialt. Att se ”skrivandet som en frågande metod” likaså. Manifestet – ss 73 -76 – är mycket tänkvärt och uppmanande. Novellerna (”Skarvspår” och ”Övningsområde”) är lysande – såväl ur en mer ”faktisk” och kritisk synvinkel som ur en mer humoristisk och renodlat stilistisk.”
    Carsten Palmer Schale/Tidningen KULTUREN

    • Tack för tips!