Vardagsliv i det urbana Sverige

Day 196 av Lily monster, CC BY-NC 2,0 Flickr

Day 196 av Lily monster, CC BY-NC 2,0 Flickr

Förra veckan startade vi i Almedalen. Jag ville skriva något om det. Men vad? Vistelsen var omtumlande, med många möten och många samtal. Tankar som är halvfärdiga, som tar av på sidospår. Nya pussel som måste läggas. Mitt i detta mentala kaos… Ska jag då formulera något om vårt samtal med Per Schlingman om urbaniseringens utmaningar (ja, där finns saker kvar att säga och uttalanden att korrigera)? Eller något konkret om vad våra politiker kan göra för att bygga ihop Sverige? Eller om de djupa sår som den urbana normen kan åsamka människor och hur detta nonchaleras och till och med raljeras över? Men just idag kan jag inte bestämma mig. Exemplen på stadens och stadsbornas tolkningsföreträde staplas på varandra, ramlar över mig och kväver mig. De är så många. Jag vill skrika högt. Rätt ut. För att hämta frisk luft och för att kunna återuppta diskussionen. Denna ständiga diskussion som måste föras. I det lilla och i det stora. Oförtröttligt.

Varför måste Stockholm vara förvalet när man går in på SMHI? Många bor i vår vackra huvudstad. Men långt ifrån alla. Kan inte förvalet styras utifrån var man befinner sig? Eller kan man till och med tänka den halsbrytande tanken att förvalet kan slumpas så att hela landet får synas?

NCC säger att städerna växer och att vi därför måste hjälpas åt för att få dem att växa samman, snarare än isär. De säger att vi måste prata om hur vi kan bygga ihop Sverige. Om vi ska bygga ihop Sverige så måste vi också bygga ihop platser av olika täthet, inte enbart städerna. Deras resonemang implicerar att platser utanför städerna får klara sig själva. Ryck upp er och var lite attraktiva.

Ledarskribenter uttrycker sig nedsättande om människor som bor på landet och tillåts göra så av redaktionerna. Man kan som ledarskribent i Sverige idag (i detta fallet Kajsa Dovstad) till och med få uttrycka: “De är unga, de är smarta och de flyttar. Många är de kvinnor som flyr landsbygden. Det är inte konstigt. Vem vill bo kvar i en inskränkt håla utan utvecklingsmöjligheter?” Det är en skam för Sverige.

Sveriges sammanhållning utifrån plats lyser med sin frånvaro i många av de politiska almedalstalen.

Hur är det möjligt att Boverket kan ta fram en strategi för bebyggd miljö som i princip bara riktar sig till halva Sverige. Man inser stadsbors behov av parker, men inte landsbygdsbors behov av service. Man inser stadsbors behov av cykelvägar, men inte landsbygdsbors behov av kollektivtrafik. Man inser stadsbornas behov av ren luft, men inte landsbygdsbornas behov av digital infrastruktur.  

Jag läser i ny forskning från Peter Möller att unga ibland inte har ord för att beskriva en plats utanför städerna som de upplever som modern. Så de säger att platsen (landsbygden/småorten) är urban, eller till och med att platsen är en stad. Fastän att dessa ord egentligen blir alldeles fel. Så djupt rotade är våra föreställningar att våra ungdomar inte har ord för att beskriva sina egna bygder.

Debattörer och framtidsvisionärer (likt Schlingmann) uttrycker att landsbygden måste inkludera sig i den multiurbana geografin, det vill säga i betydelsen möta storstadsbefolkningens önskemål. Nykolonialism skulle man också kunna kalla det.

Måste det verkligen vara så att ”de coola urban booniesarna är trendigare än alla andra boonies” i barnspelet Boonie planet?

Varför beskriver SAOL ordet urban med betydelsen belevad, världsvan och storstadsmässig? Detta är ord som enligt den urbana normen är förknippad med staden och det urbana. Så i den meningen är betydelsen helt korrekt. Felet är att betydelsen bygger på föreställningar och fördomar. Tänk om motsvarande värderingar hade getts utrymme i beskrivningen av exempelvis ”manlig” eller ”svensk”. Vilket jävla liv det hade blivit. Urban är årets mest ohyggliga ord, men är likväl ett vackert namn.

Varför måste Stockholm vara förvalet när man går in på SR P4? Varför kan inte de olika lokalstationerna dyka upp när man trycker på P4? Regionala nyheter i Stockholm är inte riksnyheter bara för att de kommer från det sk. centrum.

Varför anser Filminstitutet att filmer som pratar om betydelsen av plats (i termer av glesbygd) är intressant för bara glesbygdsbor, medan filmer om staden är intressant för en bredare publik?

Varför ska utrikeskorrar behöva bli inrikeskorrar i sitt eget land? Blankspotsweden gör en efterlängtad insats då medieskuggan breder ut sig och lämnar platser obevakade. Det slår mot både demokrati och utveckling.

Och så fortsätter det.

Timme för timme. Varje dag. År in och år ut.

Strukturerna nöts in i våra kroppar och skapar rörelser som aldrig hade behövt vara.