Vi kan inte förbli ekologiska analfabeter

Man in the shade, Giuseppe Milo

Man in the shade, Giuseppe Milo

Det är lätt att avfärda frågor om man inte på allvar förstår kopplingen till det egna livet. Med argument som att vi inte kan (ska) stoppa utvecklingen ger vi oss rätten att fortsätta blunda för vart i är på väg. Och med en utveckling som innebär att en allt större andel av människorna lever huvuddelen av sina liv i urbana miljöer, utan kontakt med landsbygden och naturen, blir det allt svårare för den enskilde att se hur det hänger ihop. Hur livet i stan förutsätter naturresurser som finns någon annanstans. Det urbana livet gör oss upptagna med andra saker och teknikutvecklingen har gjort oss mindre direktberoende av naturen.

 

 

Landsbygdens och jordbrukets betydelse

Landsbygden är och förblir stadens förutsättning. Det krävs flera hundra kvadratkilometer skog, jordbruksmark, hav, sjöar och våtmark för att människorna i en stad ska få den luft, vatten, mat och varor de behöver och för att rena det avfall som staden avger, bland annat i form av koldioxid och fosfor. Så det handlar både om naturen och om den brukade jorden.

Landsbygdsnätverket har nu återigen kört igång sina bushresor. Det är en turné runt om i Sverige för att visa på konsekvenserna om vi inte skulle ha jordbruk och betande djur. Vad som händer med boendemiljöer, landskapsbild, artrikedomen, den närproducerade maten och sysselsättningen. För de flesta är det dessvärre en koppling som verkar vara långt ifrån självklar. Det må finnas fördelar med att äta laboratoriekött men om vi reducerar korna till att enbart vara en proteinkälla och därmed utbytbar missar vi deras betydelse för den biologiska mångfalden och den miljö vi verkar ta för självklar.

Förståelsen för sambanden ökar om vi vistas i naturen

Flera färska studier visar på sambanden mellan att vistas i naturen och förståelsen för naturens resurser och samhällets utveckling. Carl Folke som är professor i naturresurshushållning och forskningschef vid Stockholm Resilience Center, skriver i en artikel i Svenska dagbladet (8 juni) att vi behöver förändra vår syn på naturen och förstå att vi är beroende av den. Det räcker inte att vi uppskattar den för rekreation om vi inte förstår att vi är helt beroende av den för vår egen välfärd. Folke menar att vi har frikopplat oss mentalt från naturen och blivit ekologiska analfabeter.

Så när ska vi förstå att allt hänger ihop? Att det inte går att klippa banden till landsbygden och till naturen. Att grundförutsättningen för liv inte är teknikutveckling utan att det handlar om vår biosfär, den biologiska mångfalden och alla de ekosystemtjänster som naturen står för.

Vad krävs för att gemene man ska inse att dessa frågor är livsviktiga och att de i högsta grad berör alla? Eller är det så tragiskt att insikten kommer först när det blir så påtagligt att det redan är för sent? Är det när det inte längre går att köpa svensk mjölk? Eller när vi inte får någon frukt på träden när pollinatörerna är för få? Eller när luften blir så förorenad att vi inte bör vistas utomhus?

Vi vet att ju längre bort från naturen vi kommer, desto mindre bryr vi oss. Alltså måste lösningen vara att komma närmare naturen. Kan vi inte bara börja med att gå ut i naturen och uppleva dess kraft. Varför inte ersätta eller komplettera friskvårdstimmen på jobbet med en naturvårdstimme? Sätt barnen i skogsmulle, scouterna eller natursnokarna. Kanske även de vuxna? Och ge skolan förutsättningar att förklara de stora ekologiska sammanhangen. Bygg ut landsbygdsförskolorna och bussa stadsbarnen till landet för att förstå varifrån mjölken, energin och träet kommer. Och så vidare. Det är i alla fall en början. Ett sätt att koppla upp oss mot naturen så att vi återigen förstår hur sambanden ser ut. Vi kan inte förbli ekologiska analfabeter.